Massa fakta om lamorna! //ebba!
Laman - ett spottande djur
Ja, kanske är det detta fenomen som laman blivit allra mest känd för: Att den kan spotta mycket träffsäkert i en situation den upplever som hotfull. Spottandet är en tydlig varningssignal för den som inkräktar på djuret. Det är däremot inte saliv som laman spottar, utan en blandning av magsaft och halvsmält maginnehåll. Lamor är förutom ”spottandet” också kända för sin användbara ull och för sin funktion som lastdjur i främst Peru. En lama klarar av att bära ungefär halva sin kroppsvikt, dvs drygt 50 kg.
Utseende
Igenkännande för laman är dess långa hals och långa öron. En fullvuxen lama brukar uppnå en mankhöjd på ca 120 cm. Storleksmässigt kan man likna den vid en liten ponny. Vikten brukar ligga någonstans mellan 120 och 150kg. I motsats till kameler och dromedarer, saknar laman pucklar helt. Färgen kan variera: vit, brun, svart, eller till och med flerfärgad. Den övre läppen är ”kluven” i två delar. Laman har en mycket mjuk päls, som ibland används vid tillverkning av kläder.
Förekomst
Lamans hemvist är i Anderna i Sydamerika. Här i Sverige förekommer enstaka exemplar i form av ”fårvaktare”. Laman har nämligen en förmåga att skrämma bort både rävar, hundar, lodjur, björnar och vargar genom sin naturliga vaktinstinkt. Som medlem i en grupp med får, kommer laman att bli störst i flocken och därmed tar den på sig rollen som flockledare. En lama kan vara flockledare för en grupp med flera hundra får. Lamadjur klarar av kyla bra, och kan vistas utomhus hela året förutsett att de har tillgång till vind- och regnskydd.
Föda
En lamas huvudsakliga föda består av växter såsom gräs, löv, örter och svampar.
Och en liten lamafilm, hahahahahah så ful!
